då var allting så himmla lätt. man behövde inte bry sig om någonting, mamma & pappa gjorde allt åt en. det var inte så noga vad man hade på sig eller såg ut, det va liksom ingen som brydde sig. man var ute och lekte hela dagrna, och när man kom hem på kvällarna var man helt slut. men visst hade man skoj ? lätt. man vad glad jämt & dt fanns inga problem alls. kärlek va en puss på kinden & det kunde man leva länge på. smärta vad ett skrapsår på knät & rädsla var monstrena under sängen , man hade det så himmla bra. nu har man det mästa ansvaret själv, man måste vara "pefekt" annars duger man inte, och nu sviker vännerna hela tiden & dom snackar skit. varför kan inte allt vara som när man va liten ? allt skulle vara så himmla bra då, för alla barn dom ser verkligen lyckliga ut hela tiden (: dom lever livet liksom , men vad gör vi  ? super, röker, sviker vänner, finns mkt mer än så . varför hålla på så liksom , varför kan inte vi också leva livet ? jaja, dt ända jag vill säga är att , när man va liten då var allting så himmla lätt.